FYFAN , vet inte ens vad jag ska säga eller skriva.
tänkte liksom i bilen att jag ska försöka klara av att inte sitta och gråta jättemycket och försöka att tänka på alla bra minnen men hur tror ni att det blev?
Så for vi kom innanför kyrkans dörrar började jag gråta och grät konstant i en timme under hela grejjen , usch det jobbigaste är när dom står och säger en massa saker om personen och man sen ska gå fram till kistan och lämna blommor och säga hejdå.
det värsta är att jag har så himmla många minnen med Tage , han var verkligen speciell , alltid glad , lite som en festprisse , generös som få och ett otroligt stort hjärta.
Även fast vi inte var så nära släkt ( mammas kusins pappa eller mormors systers man) så har han alltid varit som min extra-fejk farfar eftersom min dog när jag va liten , han var alltid där för mig och lekte och skojjade med mig , så härlig människa.
Därför blir jag så ledsen när sådana människor måste dö och lämna allt ,det känns verkligen tomt:S fast jag vet att han vill att man ska vara glad och vill inte se mig ledsen så ska försöka låta bli att vara så ledsen för tages skull.
Helt otroligt vilken livsglädje han hade , även fast han hade ont i hela kroppen och hade någon sjukdom som gjorde att han inte kunde röra sig så bra och fick hjärtattacker och en stroke ( mot slutet ) så var han fortfarande samma gammla Tage med glimten i ögat
det var allt för idag har inte så mycket mer att skriva om , förutom att jenny piggade upp mig idag när jag kom hem, tack <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar